Processen

Det här en berättelse jag har hittat på ett internetforum där en invandringskritiker redogör för sitt politiska uppvaknande. Väldigt intressant läsning om man vill förstå hur processen att bli invandringskritisk kan se ut!

 

Person X

När jag märkte att mina värderingar inte längre kunde tillämpas för att förstå verkligheten förstod jag att jag var tvungen att bredda min egna världsbild. Under mitten av 2000-talet började jag starkt ifrågasätta makthavarnas intentioner kring den förda politiken, jag började sakta men säkert förstå att dessa folkvalda representanter kanske inte var omnipotenta övermänniskor som fattar kristallklara beslut som gynnar Sverige och svenskarna. Under den här perioden började också det nya drevet mot nationalism, som en andra våg efter 90-talets pärs med nydemokrater, lasermän & skinnskallar. Det hade varit lugnare ett tag inom den politiska sfären efter att invandringskritikerna effektivt tystats genom att jämställas med seriemördare. Men när drevet återigen eskalerade klarnade rökridån, jag märkte inte bara den väldigt vinklade politiska debatten, utan även den enormt vinklade mediala beskrivningen av de aktuella samhällsproblemen.

Det var nog det som fick bägaren att rinna över för mig, medias alla kampanjer för att förhindra folk som mig från att komma för nära ”sanningen” och hålla bort oss med hjälp av ohederlig skrämseltaktik och insinuationer till olika hemska historiska händelser. Det var ironiskt nog dessa kampanjer som tillslut blev ”overkill” och slog tillbaka. Jag blev förolämpad av hur högt uppsatta ”respekterade” politiker och medier behandlade informationssökande personer som jag själv. Det var aldrig något ärligt, det var alltid damage control och skuldbeläggning på någon annan, det var alltid någon annans fel att situationen såg ut som den gjorde och budbäraren skulle alltid skjutas först.

De behandlade oss svenskar som om vi vore mentalt handikappade, och just den infantiliseringen av debatten, förpassandet till sandlådenivå fick mig att för alltid ifrågasätta den genomgående agendan. ”Tror de verkligen att vi kommer gå på detta”, tänkte jag efter att ha ”radikaliserats” allt mer. Varje gång SVT var igång kändes det som om man i all enkelhet kunde slänga om några ord här och där och på så sätt omvandla en politiker till predikant eller försäljare. Elitens ambition att ”sälja” den förda destruktionspolitiken till svenska folket blev så transparant helt plötsligt. Det gick liksom inte att låtsas längre.

När jag väl var fri från indoktrineringen, var det en hyfsat enkel process att själv utan skygglappar leta fram pusselbitarna och börja sätta ihop pusslet en bit i taget.